Hoppa till innehåll

Blogg: Ids inte! Vem bryr sig? Helt samma!

Dessa är antagligen bekanta kommentarer för många av oss inom frivilligverksamhet.
“Jag utgår aldrig ifrån lycka. Jag lärde mig av Erik Allardt, att man inte skall försöka göra människor lyckliga, då det bara föder olycklighet. Det viktigaste är att försöka minska på lidandet.” Denna Antti Eskolas, emeritusprofessor i socialpsykologi vid Tammerfors universitet, utsago lämpar sig väl som utgångspunkt.
Då jag läser om flickors stympning eller hängning av homosexuella var som helst i världen, frågar jag mig själv: angår det mig? Jag är storförälder till tre förtjusande småflickor och min gemål är en man. Vid behov skulle jag inte tvivla en stund på att göra allt för att förhindra dödandet av min kära livskamrat eller misshandel av mina barnbarn.
Professorn i kyrkosociologi, Anne Birgitta Pessi har konstaterat att frivilligarbetet är ett bra exempel på medkänsla, även åt cyniker som tänker att det inte alls är någon medkänsla att bry sig om sina närmaste, eftersom förmånen riktar sig till de egna generna. I medborgar- och frivilligverksamhet riktar sig hjälpen på ett annat sätt utanför sig själv och ens närmaste. Frivilligverksamhet är också kärnan till lycka och gott liv just på grund av dess starka och mångfacetterade sociala sida.
Jag var i maj i Världen i Byn och lyssnade då Meeri Koutaniemi och Maija Salmi berättade om Kvinnorna i fängelset Ilopango -intervjubokens uppkomst i nämnda kvinnofängelse i El Salvador. Där var de tvungna att bevittna kvinnornas, för ett finländskt samhälle, helt obegripligt grymma behandling. När de blev tillfrågade hur de överhuvudtaget förmådde intervjua och beskriva vad de såg, lidandet av ofta oskyldigt dömda kvinnor, svarade de: “Vi skulle inte annars ha stått ut med det än genom att berätta om det för andra. Om vi för vår del på så sätt kunde lindra deras lidande eller till och med få någon av dem frisatt.”
Om man i en medborgarorganisation, då man försvarar mänskliga rättigheter fast tänker att Plinius den äldres tanke “Det är gudomligt då en dödlig hjälper en annan dödlig” (fri övers.) är för högtravande, så kanske följande tanke av Dalai-lama lämpar sig bättre:Om du vill att andra är lyckliga och välmående, visa medkänsla. Om du själv vill vara lycklig och välmående, visa medkänsla”.
Må orsakerna och motiven vara vilka som helst, så orkar jag i alla fall! Jag är intresserad! Det är inte det samma för mig! Och det stör mig inte fastän “You may say I´m a dreamer” utan jag fortsätter med John Lennons ord:
“But I´m not the only one. I hope someday you will join us. And the world would be one.”
“Kreisipappa” Arto Manninen
 
P.S. Enligt amerikanska studier (Harris & Thoresen 2005; Konrath mfl. 2012) finns det ett samband mellan äldre människors frivillighet, speciellt utövad av medkänsla, och prognosen för ett längre liv. Källa: Positiivisen psykologian voima (Fritt övers. Styrkan i positiv psykologi.) (PS-förlaget 2015).

Dela på sociala medier:
Tillbaka till början av sidan