Till seminariet angående möjligheten att inkludera frivilligarbete i aktiveringsmodellen, arrangerat av Medborgararenan och Riksdagens stödgrupp för frivilligverksamhet, kom ca. 86 intresserade. Ordföranden för frivilligarbetets stödgrupp, Anne Kalmari (C), öppnade evenemanget.
– Man har i stödgruppen för frivilligarbete pratat om att det till frivilligarbete borde höra sociala förmåner, såsom arbetslöshetsersättning. Ersättningarna av utgifter är skattefria då man gör frivilligarbete. De som jobbar inom föreningar vet bäst vad som vore en smart modell. Man borde emellertid också kritiskt avväga att inte frivilligheten är bort ifrån lönearbetet.
Social- och hälsovårdsministeriets förhandlande tjänsteman, Marjaana Maisonlahti, berättade att man började förverkliga aktiveringsmodellen som första åtgärd från sysselsättningsbefrämjandets ”tio-i-topplista”. Enligt henne visste man redan från början att ifall alla uppfyller aktiveringsmodellens kriterier, så skulle statens utgifter växa. De första granskningsperioderna har gått, och man kommer att skära i förmånerna enligt förhandsuppgifter.
– Aktiveringsvillkoren har bland kvinnor uppfyllts oftare än bland män, och bland unga oftare än äldre. I maj börjar det samlas beslut och i juli vet man noggrannare om hela andra kvartalet.
Maisonlahti lyfte fram vikten av frivilligarbetes definition: det är arbete utfört utan villkor och för enskilda individer. Lönearbete fyller kravet på sysselsättning, medan frivilligarbete än så länge inte gör det. Enligt Maisonlahti borde frivilligarbetet åtminstone vara något projekt som har en början och ett slut.
Enligt TEM:s (Arbets- och näringsministeriet) regeringsråd Tiina Korhonen sjunker arbetslösheten ständigt överallt. Det har kommit mycket förfrågningar till TE-byråerna också om aktiveringsmodellen, men man har där inte kunnat och hunnit svara på alla.
Panelisterna var rätt så eniga om frivilligarbetet i aktiveringsmodellen
Till diskussionens panel hörde Martti Talja (C), Arto Satonen (Saml), Sirpa Paatero (SDP), Rami Lehto (Sannf.), Kaj Turunen (Blå.), Heli Järvinen (De Gröna), Jari Myllykoski (VF).
Enligt Martti Talja strävar aktiveringsmodellen till att länka samman konflikten mellan mottagandet av arbete och uppkomsten av arbete, vilket inte alltid är uppmuntrande.
– Att korrigera detta är viktigare än att inkludera frivilligarbete till aktiveringsmodellen. Det behövs ändå frivilligarbete. Till exempel FRK:s frivilligarbete av typ strukturerad kamratverksamhet borde inkluderas i aktiveringsmodellen, sade Talja.
Arto Satonen sade sig i grunden ställa sig positivt till att nyttja frivilligarbete. Det är emellertid svårt att definiera och övervaka frivilligarbete. Man bör tydligt komma överens om var frivilligarbetet utförs och vem som leder det. Enligt Satonen är det främsta målet ändå att utöka mängden av arbetande.
Sirpa Paatero tyckte att en sådan typs skärning eller käppmodell som aktiveringsmodellen inte borde finnas. Ifall regeringen inte går med på att ändra ifrågavarande lagstiftning, så borde enligt Paatero medborgarinstitutets kurser och frivilligarbete tas med i modellen.
Rami Lehto tillade att inte heller Sannfinländarna understöder aktiveringsmodellen. Men då den nu är i bruk så borde frivilligarbete enligt honom inkluderas i modellen.
– Till exempel en före detta alkoholist som inte får jobb, kunde ge kamratstöd och därmed fylla de behövliga villkoren. Frivilligarbetet bör tas med i aktiveringsmodellen. Utmaningen är dock att sådana som inte är lämpade eller kapabla till frivilligarbete tvingas med.
Enligt Kai Turunen är det inte frågan om en enkel sak, men förhåller sig i princip positiv till att ta med frivilligarbetet.
– Om de som söker en uppfyllelse av aktiveringsvillkoret kommer med, försvinner då samtidigt de som annars varit med i frivilligarbete? frågar Turunen.
Heli Järvinen, som förutom att vara en andra säsongens riksdagsledamot i De Grönas led, även är arbetslivsutskottets viceordförande, har undervisat arbetslösa och har också själv varit arbetslös.
– Aktiveringsmodellen är det mest obegripliga beslutet under hela min tid som riksdagsledamot! Den är förnedrande och leder till att arbetslösa som sista möjlighet söker arbetsoförmögenhetspension. Alla arbetslösa borde ha tillgång till TE-byråns tjänster. Frivilligarbete borde absolut godkännas om man inte får jobb eller inte får service från TE-byrån.
Jari Myllykoski lyfte också fram de människor som gör frivilligarbete: hur förhåller de sig om en sådan grupp tvingas dit med?
Medborgararenans verksamhetsledare Leo Stranius frågade panelisterna vid vilket tillfälle frågan kommer att lösas. Arto Satonen svarade att i samband med helhetsreformen av Sote. Jari Myllykoski svarade att då lagförslaget kommer eller senast efter följande val. Heli Järvinen påpekade hur man, trots experternas motstånd, i en hast skulle driva beslutet igenom och nu kräver korrigeringar plötsligt mycket tid.
Panelisterna ombads också ge konkreta exempel på hurudant frivilligarbete kunde införlivas med aktiveringsmodellen. Följande svar kastades fram: tillräckligt målinriktad och engagerad verksamhet och någon bör leda och övervaka frivilligarbetet. För att bestyrka detta behövs i allmänhet en organisation.
Å andra sidan diskuterades värderingen av frivilligarbete: anses frivilligarbete i en större organisation värdefullare än t.ex. grundandet av en egen förening? Blir frivillighet en utväg för gratis arbetskraft? Dessutom borde valet av en frivillig också vara frivilligt för organisationer.
Heli Järvinen tillade att 20 % av de arbetslösa behöver annan service än arbete, skolning eller frivilligarbete.
– Om det inte finns arbete eller service så borde all slags egen verksamhet inkluderas i aktiveringsmodellen. Till exempel att utveckla sina färdigheter genom att göra skatevideor borde ses som aktiverande verksamhet, liksom även arbetet på en doktorsavhandling.
Publiken kommenterade också. Det framgick hur snäv bilden av frivillighet är. Ifall man fastnar därhän, att den som erbjuder frivilligarbete borde vara en stor organisation som FRK, så är man fast i det förgångna. Man borde höra den arbetslösas egna röst.
– Det är en medborgarrättighet att vara delaktig och frivillig. Hur håller politiken sina fingrar borta från det och låter bli att reglera? frågade Helsingfors Diakonissanstalts Laura Hakokangas.
Enligt panelisterna vet vi mera under höstens lopp. Man kommer också att höra de arbetslösa. Medborgarsamhället är öppet och det bör vara möjligt att göra nästan vad som helst, bara verksamheten är målinriktad. Och allt frivilligarbete borde värderas lika. Man kan dock inte ensam hemma göra frivilligarbete som inkluderas i aktiveringsmodellen.
Text: Katja Reinikainen, bild: Aino Kostiainen