I ”Frivillighet är super” -bloggserien publiceras texter om frivillighet av dem som studerar ledarskap för frivilligverksamhet i den öppna yrkeshögskolan vid Humak (fritt övers. Humanistiska yrkeshögskolan).
I min barndom har jag fått en omfattande modell till att delta i olika former av frivilligverksamhet. Min pappa och mamma deltog aktivt i olika föreningars verksamhet. Min egna första erfarenhet av frivilligverksamhet var också att diska under en älgjaktfest. Det här minnet blev i grunden en god erfarenhet. Det är trevligt att hjälpa människor vid behov.
I min barndoms hobbyverksamhet så samlade vi medel för verksamheten med hjälp av frivilligverksamhet. Vi ordnade basarer, gjorde små arbetsuppgifter och uppträdde vid olika tillställningar. Flyttet från barndomsorten gjorde slut på relationen till bekanta människor och föreningar. Efter det har tiden gått i studiernas, arbetets och barnvardagens tecken.
Ett av motiven för frivilligverksamhet är viljan att hjälpa andra. I mitt eget liv jobbar jag som sjukskötare och tar hand om mina barn. Ifall jag hade en annan livssituation, skulle jag då lättare söka mig till uppdrag inom frivilligverksamheten där jag kunde hjälpa andra människor?
”När man inte hinner och/eller ingen ber en med”
I studier har det framkommit att hälften av människorna inte deltar i frivilligverksamhet eftersom ingen har frågat dem eller så har de inte tid. Hälften av dessa skulle ändå kunna komma med i frivilligverksamhet, ifall någon bad dem. (Rahkonen 2018, 13–16.). En orsak för sig är nuförtiden att det inte finns tid för frivilligverksamhet. Å andra sidan, skulle jag fortfarande vara aktiv inom frivilligverksamheten om inte de tidigare relationerna till olika aktörerna hade brutits?
Det kan hända att frivilligverksamheten till sin natur håller på att förändras så att man gör alltmera kortvarig frivilligverksamhet i stället för att förbinda sig till en längre tid. Jag kunde också själv tänka mig att mitt i den hektiska vardagen lättare förbinda mig vid en kortvarig och tillfällig frivilligverksamhet. Jag har också funderat på hurdana former av frivilligverksamhet som kunde vara sådana att man kunde vara med tillsammans med små barn. Men från frivilligverksamheten skulle jag ändå vilja ha något annat än det som finns i min vardag. Samtidigt skulle det vara härligt att lära mina egna barn att uppskatta frivilligverksamhet.
Jag har tidvis på internet följt med vad för slags uppgifter det i närtrakten kunde finnas. Men det har aldrig blivit av att anmäla sig till dessa uppgifter. Kanske man ändå, sist och slutligen, borde hitta den person som skulle be en komma med.
Text: Reea Vanhatalo
Skribenten har studerat ledarskap för frivilligverksamhet i den öppna yrkeshögskolan vid Humak (fritt övers. Humanistiska yrkeshögskolan) läsåret 2018 – 2019.
Läs mera: Rahkonen, J. 2018. Tutkimusraportti. Vapaaehtoistyön tekeminen Suomessa. https://kansalaisareena.fi/ka2016/wp-content/uploads/2018/05/Vapaaehtoistyo_tutkimusraportti-2018.pdf