Eftersom frivilligarbete för mig är helt obekant, ville jag börja med sådant som på något vis kände. För något år sedan var jag på grund av ett arbetsprojekt på jobb vid UFF. Således var det lättast att ta tag i lopptorgssaken. Under Frivilligarbetsmässan lämnade jag mina kontaktuppgifter till Emmaus. Därifrån tog man snart kontakt per epost. Det föreslogs en träff för att bekanta sig. Det gick några veckor innan jag fick igång saken, för jultiden gick med familj och släkt. Först på nyårsafton hann jag sticka mig in till Emmaus lopptorg på Backasgatan.
Lördagsstämning i Vallgård
Det var en lördag. Jag var på vattenlöpning i ”Märsky” och tänkte sticka mig in i grannskapets Emmaus på hemvägen.
Jag steg in på lopptorget och presenterade mig för Jatta bakom disken. Jag berättade att jag var intresserad av frivilligarbete på Emmaus. Hon började också genast förklara vad Emmaus verksamhet står för. Jag köpte en bok ”Työtä, tukea, toivoa” (sve. ”Arbete, stöd, hopp”) för några euro. Boken hade publicerats till ära för att Helsingfors Emmaus redan har verkat i 50 år. Dessutom fick jag en broschyr. Jatta var också själv Emmaus frivilligarbetare, som höll försäljningen uppe på lördagar. Efter samtalet gick jag omkring i affären. Urvalet var rikt: det fanns kläder, kärl, apparater, böcker, smycken och sportredskap. Vanliga människor donerar till Emmaus antingen genom att hämta saker till affären eller be Emmaus hämta dem hemifrån med bil.
Varje produktavdelning sköts om av en person som har specialiserat sig på det. Jag fick höra att man kan välja vad man vill göra enligt eget intresse. Eftersom jag älskar böcker köpte jag också genast ett par stycken. Visserligen är Emmaus en rörelse som motsätter sig konsumtion. Själv anser jag, att mindre är mera. Man skall köpa med urskillning och värdesätta sina egna saker.
Det var bra med kunder i affären. Människor sökte kläder för sina barn, tittade på bilderböcker och rotade igenom klädstången. Personalen språkade gemytligt med kunderna. Det var klart att man redan var bekanta. Emmaus-lopptorget verkade som ett trevligt ställe att komma till redan bara för sällskapets skull. Det är just en sån gemenskap som saknas i grannskapen. Köpandet skulle inte vara huvudsaken. Men klart att pengarna som man får från försäljningen behövs för välgörenhet och hjälp.
Dricka te och samspråka om Emmaus verksamhet
Nästa etapp var några veckor efteråt. Jag gick officiellt för att bekanta mig med Emmaus. Jag fick Ulla som handledare. Ulla är också en frivillig. Vid en kopp te diskuterade vi Emmaus principer och verksamhetssätt.
Jag hade vid det här laget redan läst boken ”Työtä, tukea, toivoa”, som jag köpt, och instämt i deras synsätt så vi fann genast en gemensam melodi. Ulla berättade att man inte på Emmaus frågar om de frivilligas bakgrund: man får berätta vad man vill.
De flesta av lopptorgets arbetstagare visade sig vara frivilliga. Därför tycker jag att det är nödvändigt att kunna komma in med låg tröskel.
Endast vissa leverantörer fick löneersättning.
Efter teet presenterade Ulla affärens utrymmen. Det fanns lager, sorteringsrum, förvaringsrum, kök, socialutrymmen, sömnads- och reparationsutrymmen samt affärsutrymmet. I Vallgård lagar man kläder och redskap samt fixar nytt av gamla kläder. I köket får den frivilliga en gratis vegetabilisk lunch om man har varit tre timmar på jobb den dagen. Dessutom fanns kaffe, te, och bulle till bjuds.
De viktigaste uppgifterna för frivilliga och personalen är försäljning och matlagning. För dessa måste man få en person på plats varje dag. På väggen fanns en lista där man skulle skriva när man kommer att vara på plats. Jag skrev dit redan nästa veckas torsdag kväll. Vanligtvis finns det mest jobb på sidan för vuxnas kläder. Härifrån kommer största delen av affärens medelanskaffning. Det man fått in delas på flertalig hjälpverksamhet både i hemlandet och utomlands.
Sortering, prissättning och upphängning
En vecka senare begav jag mig på mitt första frivillighetspass. På torsdagskvällar efter stängningsdags ordnar man i affären och ställer upp nytt till försäljning. Arbetstiden var ca. tre timmar. Ulla var igen min handledare. Eftersom klädförsäljningen inbringar mycket började jag med att hänga upp och prissätta dem.
Vi fick framför oss mäns och kvinnors ytterplagg uppackade ur kassar. Först granskades plaggets skick. De bästa sattes till försäljning i affären. De mera slitna sattes tillvara för andra föreningar. De som var i allra sämst skick sattes ut i vindfånget för gratis utdelning.
I sorteringen kollades plaggets skick, märke, slitage och renhet. Om plagget var dugligt, hängdes det upp på stången. För prissättningen fanns en instruktionslista. Man beslöt priset som fästes i plagget vid sömmen så att tyget inte skadas. Efter prissättningen fördes kläderna på sina rätta platser i affären. I samma veva kunde man ta bort tomma byglar till bakrummet för att vänta på nya kläder.
Jag tycker att stämningen i Emmaus är positiv och har sinne för humor. Kanske det är frågan om en sådan förening dit människor av samma mentalitet söker sig. Med fanns unga och gamla, män och kvinnor. På torsdagen hölls dessutom ett möte där det förutom information bjöds på kaffe, te, runebergstårtor och trevligt samspråk. Man berättade öppet om verksamhetens resultat, man berättade vilka som fått bistånd, planerade kommande aktiviteter, berättade om gångna arbeten och läger samt om att jobba tillsammans med utländska aktörer. Det kom fram, att frivilliga kan delta t.o.m i arbetsläger till exempel på Åland, var det tidigare har hållits ett läger.
Vi skiljdes i gott samförstånd. Jag måste ta en månads paus, då arbetet kräver det och så skall jag utomlands på min semester. Men jag väntar med iver på min nästa torsdagskväll.
Såhär kommer man lätt med
1 Ta kontakt med Emmaus via epost eller telefon!
2 Gå och bekanta dig enligt överenskommelse med Emmaus affärer på Backasgatan eller Drumsö
3 Skriv ditt namn och deltagartid på arbetslistan
4 Gör det frivilligjobb du lovat med gott humör
5 Kom ihåg att förbinda dig och vara regelbunden
Vallgårds lopptorg (Mäkelänkatu/Backasgatan 54) håller öppet tisdagar kl 11‒19, onsdag, torsdag och fredag kl 11‒17 samt lördagar kl 11‒15
Text: Amanda Harinen