(SOSTE = Finlands social och hälsa rf)
På en M/S SOSTE -kryssning kommer man mitt bland en intressant grupp människor, träffar nya personer och får dessutom innehåll i sitt eget liv.
För egen del kunde inte tidpunkten för kryssningen ha varit bättre. På Aleksis Kivi dagen kunde jag också på kryssningen fira min egen födelsedag. Det är ett privilegium att tillbringa sin födelsedag bland inspirerande saker och människor.
Här är mina nio tankar om årets kryssning 2018 M/S SOSTE.
På en M/S SOSTE -kryssning kommer man mitt bland en intressant grupp människor, träffar nya personer och får dessutom innehåll i sitt eget liv.
För egen del kunde inte tidpunkten för kryssningen ha varit bättre. På Aleksis Kivi dagen kunde jag också på kryssningen fira min egen födelsedag. Det är ett privilegium att tillbringa sin födelsedag bland inspirerande saker och människor.
Här är mina nio tankar om årets kryssning 2018 M/S SOSTE.
1. Det var stämning vid öppningen. Det var fint att man till öppningsseminariet, som tog plats i hamn, hade fått statsminister Juha Sipilä och verkligen inspirerande talare, såsom Arman Alizad och Anu Partanen. Goda talare höjer både statusen och stämningen samt en vilja att vara på plats, även om dessa tal inte innehållsmässigt hade särskilt mycket nytt att komma med.
2. På en kryssning träffar man bekanta och obekanta. Kryssningen fungerar i sig själv som en utmärkt plats där man kan bekanta sig med nya människor och prata med gamla bekanta. Emellanåt glömde jag att fortsätta till seminarier, då jag fastnade för att tala med någon på vägen. Ur ”mingel” synvinkel tog tiden slut för snabbt.
3. Intressant program. Även om största delen säkert kommit plats för att bekanta sig med varandra, erfor jag själv att också programmet var givande. Själv fick jag i alla fall mycket proviant och argument beträffande penningspelsmonopolet och föreningars finansiering, kommunikation, ledarskap, uppträdande samt social- och hälsovård.
4. Glupskhet efter innehållet. Då det fanns så mycket intressant innehåll till buds, hade man lust att delta i allt. Det resulterade i att jag t.ex. under den första dagens kväll sprang igenom tre olika tillställningar på en halv timme. Man kan fråga sig ifall någonting alls fastnade med den där farten. Det gjorde det nog. Det var trevligt att det fanns program att frossa i.
5. Användning av utrymmen. Utrymmena på fartyget fungerade förvånansvärt bra för seminarium och tillställningar. Emellanåt var det dock uppenbart svårt att förutse hur människorna rör sig. En del av tillställningarna var nästan tomma och andra fullproppade. Ifall någon finner på hur man kan förutspå människoflödet eller bygga mera flexibla utrymmen så tackar publiken säkert.
6. Kryssningar förorenar. Det är tråkigt att säga, men det måste sägas rakt ut. Det kändes speciellt absurt att genast efter publiceringen av IPCC:s miljörapport bege sig på en förorenande kryssning. Kunde man under kommande år hålla fartyget i hamn eller förverkliga evenemanget fast på något hotell? Man kan låsa ytterdörrarna också på ett hotell, så att ingen kan slinka iväg. På det sättet kanske man också skulle få flera utomstående talare på plats.
7. De praktiska arrangemangen fungerade utmärkt. Ett stort tack till arrangörerna. De praktiska arrangemangen fungerade bra, programmet var vitt omfattande och innehållet högklassigt. Ett stort tack till gänget från SOSTE. Man kan bara undra hur man med så få människor får till stånd ett så stort evenemang.
8. Medborgarsamhällets läge. Jag deltog själv i paneldiskussionen om medborgarsamhällets situation tillsammans med SOSTEs huvudsekreterare Vertti Kiukas och Alliansens huvudsekreterare Anna Munsterhjelm. Diskussionen arrangerades av Kepa och det lilla auditoriet på däck 12 var helt fullsatt. Fastän medborgarsamhället i Finland är i gott skick globalt sett, så är situationen inte bra på många håll i världen. Det här är samtidigt en påminnelse om att också hos oss kan medborgarsamhällets och frivilligverksamhetens utrymme bli mindre ifall vi inte ständigt försvarar föreningsverksamhetens och medborgarsamhällets autonomi. Baserat på M/S SOSTE -kryssningen mår den finländska föreningssektorn och frivilligverksamheten ändå bra.
9. Flera saker fastnade på den egna arbetslistan. Bl.a. blev följande saker på den egna arbetslistan och för att befrämjas. Det behövs ett penningspelspolitiskt program i Finland. Gör ”arbetets sug” -test på kontoret. Kom ihåg att omge dig med inspirerande personer och dela med dig sporrande historier om arbetet på kontoret. Berätta till först sammanhanget då du har ordet. Delta på some i andras diskussioner från din egen sektor så att förhållandet mellan dina egna budskap och deltagandet i diskussioner är minst 50/50. Gå alltså dit, där människorna redan finns. Man skall inte gömma sig bakom organisationen. Det vore bra att också arbetstagarna öppet deltar i diskussioner och inte bara ledningen. Börja göra andningsövningar på kvällarna samt mycket mycket mera.
Tack till SOSTE för en givande kryssningsupplevelse!
Leo Stranius
2. På en kryssning träffar man bekanta och obekanta. Kryssningen fungerar i sig själv som en utmärkt plats där man kan bekanta sig med nya människor och prata med gamla bekanta. Emellanåt glömde jag att fortsätta till seminarier, då jag fastnade för att tala med någon på vägen. Ur ”mingel” synvinkel tog tiden slut för snabbt.
3. Intressant program. Även om största delen säkert kommit plats för att bekanta sig med varandra, erfor jag själv att också programmet var givande. Själv fick jag i alla fall mycket proviant och argument beträffande penningspelsmonopolet och föreningars finansiering, kommunikation, ledarskap, uppträdande samt social- och hälsovård.
4. Glupskhet efter innehållet. Då det fanns så mycket intressant innehåll till buds, hade man lust att delta i allt. Det resulterade i att jag t.ex. under den första dagens kväll sprang igenom tre olika tillställningar på en halv timme. Man kan fråga sig ifall någonting alls fastnade med den där farten. Det gjorde det nog. Det var trevligt att det fanns program att frossa i.
5. Användning av utrymmen. Utrymmena på fartyget fungerade förvånansvärt bra för seminarium och tillställningar. Emellanåt var det dock uppenbart svårt att förutse hur människorna rör sig. En del av tillställningarna var nästan tomma och andra fullproppade. Ifall någon finner på hur man kan förutspå människoflödet eller bygga mera flexibla utrymmen så tackar publiken säkert.
6. Kryssningar förorenar. Det är tråkigt att säga, men det måste sägas rakt ut. Det kändes speciellt absurt att genast efter publiceringen av IPCC:s miljörapport bege sig på en förorenande kryssning. Kunde man under kommande år hålla fartyget i hamn eller förverkliga evenemanget fast på något hotell? Man kan låsa ytterdörrarna också på ett hotell, så att ingen kan slinka iväg. På det sättet kanske man också skulle få flera utomstående talare på plats.
7. De praktiska arrangemangen fungerade utmärkt. Ett stort tack till arrangörerna. De praktiska arrangemangen fungerade bra, programmet var vitt omfattande och innehållet högklassigt. Ett stort tack till gänget från SOSTE. Man kan bara undra hur man med så få människor får till stånd ett så stort evenemang.
8. Medborgarsamhällets läge. Jag deltog själv i paneldiskussionen om medborgarsamhällets situation tillsammans med SOSTEs huvudsekreterare Vertti Kiukas och Alliansens huvudsekreterare Anna Munsterhjelm. Diskussionen arrangerades av Kepa och det lilla auditoriet på däck 12 var helt fullsatt. Fastän medborgarsamhället i Finland är i gott skick globalt sett, så är situationen inte bra på många håll i världen. Det här är samtidigt en påminnelse om att också hos oss kan medborgarsamhällets och frivilligverksamhetens utrymme bli mindre ifall vi inte ständigt försvarar föreningsverksamhetens och medborgarsamhällets autonomi. Baserat på M/S SOSTE -kryssningen mår den finländska föreningssektorn och frivilligverksamheten ändå bra.
9. Flera saker fastnade på den egna arbetslistan. Bl.a. blev följande saker på den egna arbetslistan och för att befrämjas. Det behövs ett penningspelspolitiskt program i Finland. Gör ”arbetets sug” -test på kontoret. Kom ihåg att omge dig med inspirerande personer och dela med dig sporrande historier om arbetet på kontoret. Berätta till först sammanhanget då du har ordet. Delta på some i andras diskussioner från din egen sektor så att förhållandet mellan dina egna budskap och deltagandet i diskussioner är minst 50/50. Gå alltså dit, där människorna redan finns. Man skall inte gömma sig bakom organisationen. Det vore bra att också arbetstagarna öppet deltar i diskussioner och inte bara ledningen. Börja göra andningsövningar på kvällarna samt mycket mycket mera.
Tack till SOSTE för en givande kryssningsupplevelse!
Leo Stranius
Verksamhetsledare för Medborgararenan