Det finns mycket kunnande, och fungerande verksamhetsmodeller ur företagslivet, för att rekrytera och engagera frivilliga. Detsamma gäller dock inte för små lokalföreningar, där en stor mängd av det finländska frivilligarbetet utförs – och nödvändigtvis inte ens för organisationers egna lokala föreningar. Mången förening drivs med endast få aktivmedlemmar.
Jag har själv gjort frivilligarbete ända sedan högstadieåldern, egentligen från så ung som möjligt. Jag har ändå aldrig blivit ombedd till ett frivilligarbete och har inte heller sökt ett sådant. Jag växte upp till detta genom att gå framåt på en färdigt planerad stig.
Jag gör frivilligarbete inom scouterna, dit jag av en händelse gick som sjuåring på försök, utan att överhuvudtaget veta vilket livslångt engagemang jag kom att påbörja. Inom scoutingen vandrar man en åldersklass-stig, där barnen börjar som objekt för verksamheten, och längs med vilken man som tonåring ändras till utförare, ledare, som har ansvar för att arrangera all verksamhet från veckoverksamhet till utfärder och läger. Ingen ifrågasätter huruvida den unga scouten vill bära detta ansvar – de unga väntar på det med iver.
Till begreppet ansvar hör nämligen, eller borde göra det, också andra ord som associerar till förtroende, frihet och auktoritet. Då man får ett förtroendeuppdrag öppnar sig ett helt nytt sätt att bidra med helt nya möjligheter.
Hur mången medlem inom ditt samfund väntar med iver att få mottaga ett förtroendeuppdrag? Ifall ingen, kunde du i detta fall fundera på hurdan stigen för frivillighet inom ditt samfund kunde vara. Vilka steg kan en frivillig ta på stigen för att engagera sig i verksamheten allt djupare och meningsfullare?
Det skall finnas flera hållplatser vid den frivilligas stig. Be inte en som är intresserad av verksamheten att genast förbinda sig till en styrelsepost. Det samma fungerar åt det andra hållet: erbjud en, som kommit längre på stigen, förmåner som en tillfällig frivillig inte får. Uppmuntra verksamma inom förtroendeuppdrag att komma med idéer för utvecklandet av verksamheten och lita på dem i beslutförandet. Det måste också finnas en verklig möjlighet att påverka: det finns inte trängsel till en styrelse ifall det enda som årligen ändras i verksamhetsplanen är årtalet.
Namnge frivilliguppdragen på stigen – gör resan klar och transparent. Ge varje medlem ett eget uppdrag eller team, såsom ett tillställningsteam, bakningsteam eller kommunikationsteam. Arrangera regelbundet värderingssamtal, där medlemmen kan begrunda sina styrkor och önskemål, och där hen kan uppmuntras till nya uppdrag som motsvarar dessa på sin stig.
Ifall frivilligverksamheten har klienter, så kan ju det första steget vara en klient. Ordnar ni med integreringsverksamhet för immigrantkvinnor eller vänner för ensamboende åldringar? Varför inte ta dem med i verksamheten?
Klienten är expert på att utveckla verksamheten och i allmänhet kan alla göra någonting. Kanske kunde åldringarna delta i penninginsamlingstalkot genom att baka eller sticka? Tänk på människor som subjekt istället för objekt.
En sak som ofta glöms bort, är att tacka dem som bär ansvar. Det räcker inte att styrelsen ordnar en lillajulsfest för hela samfundet, det behövs också egna tillställningar som lyfter styrelsens gemenskapsanda. De aktivmedlemmar som gett mest av sin tid för frivilligarbete förtjänar sin egen bastukväll. Det är inte meningen att på så sätt exkludera andra, utan att sporra dem att komma med. Gör ett sådant gäng av de ansvariga i slutet av stigen, som alla vill höra till, så har du till förfogande ett helt samfund av medlemmar som är på väg till förtroendeuppdrag.
Teija Alaraappana
kulturproducent
Skribenten har studerat ledarskap för frivilligverksamhet i den öppna yrkeshögskolan vid Humak (fritt övers. Humanistiska yrkeshögskolan) läsåret 2017–2018.