Som ledare eller koordinator för en frivilligverksamhet är omsättning av alla resurser en självklarhet, men samtidigt en utmaning. En frivilligverksamhets största resurser är dess volontärer, som tänker att de har något att ge och få utav verksamheten. Det är inspirerande att möta människor som vill bidra till samhället genom ideellt arbete. Ibland kan jag känna mig rådlös gällande hur jag ska förmedla dem vidare, och speciellt i glesbygden kan det ibland vara mera utmanande än i en stad.
Jag har själv arbetat med att starta upp frivilligverksamhet enligt modellen ”Fyra betydelsefulla timmar (4BT)” i svenska Österbotten under det senaste året. Inom verksamheten förmedlas du som frivillig som fritidsvän för en person med funktionsnedsättning. Verksamheten strävar till att främja engagemang och att vänpar bildas och fortsätter träffas. Tack vare deltagande i Medborgararenans Valikko-nätverk fick jag möjlighet att vara med på CEV European Volunteer Centres seminarium i Bryssel 25–26.10.2018. Jag ska här lyfta upp två för mig nya sätt att leda frivilliga – som jag fick höra om där.
Erfarna volontärer som kontaktpersoner för nya
I EVS Realms publikation ”Treasurebox for Mentors” presenteras verktyg för att inom en frivilligverksamhet, som leds av en koordinator, göra upp en struktur för att uppgifter på flera kontaktpersoner. Kontaktpersonernas uppgift är att tillsammans med koordinatorn få nya volontärer ”på rätt köl” i början och under tiden som man gör sitt uppdrag. Det handlar om att göra upp en arbetsfördelning, mellan koordinatorn, den frivilliga och dess kontaktperson. Kontaktpersonen (mentorn) kan vara en erfaren frivillig inom organisationen eller någon annan person som kan ta på sig uppdraget att vara tillgänglig för den frivilliga i ärenden som gäller uppdraget. Mentoruppdraget skulle idealt vara uppdelat mellan flera team-medlemmar som ingår i den frivilliges fysiska miljö och organisationen. Olika uppgifter kring den frivilliges introduktion kan då t.ex. uppdelas på kontaktpersonerna och frivilligkoordinatorn. Uppgifterna som fördelas är bl.a.
- introduktion till organisationens värden, rutiner och personal
- uppgiftsrelaterad introduktion
- säkerhetsfrågor
- utforskande av nya miljön
Digital ledning av frivilliga
Digitaliseringen av samhället gäller hela Europa. I Österbotten där jag bor, märks digitaliseringen av genom att speciellt yngre generationer gör allt fler vardagliga aktiviteter via smarttelefon eller dator. Det kan handla om att hålla kontakt med familj och vänner, handla, ta del av information och utbildning, anhålla om service m.m. På seminariet presenterades ”Digital mentoring”. I presentationen lyftes fram att digitaliseringen ändrar våra organisationers och föreningars behov och kanaler att nå frivilliga.
Volunteer Vision presenterade ett program, med hjälp av vilket det är möjligt att diskutera, intervjua och utbilda frivilliga, utan att överhuvudtaget träffa en personerna ansikte mot ansikte. Också hjälper programmet en upprätthålla en fortlöpande kontakt via smarttelefon eller dator. Organisationen som leder de frivilliga kan då befinna sig på annan ort än sina deltagare, t.o.m. i olika länder. För att en sådan virtuell frivilligledning ska lyckas krävs utöver de tekniska hjälpmedlen:
1. människor som håller i den nätbaserade kontakten (t.ex. ledaren av frivilligverksamhet eller kontaktpersoner för strukturen).
2. att den frivillige vid sin dator eller smarttelefon (om det så är ett vänpar, en frivillig eller annan person) aktivt tar ansvar för att följa med och upprätthålla webkontakten eller de eventuella uppgifterna det kräver att få kontakten att fungera.
Om de här strukturerna finns, lär det enligt programvaruproducenten vara väl möjligt och beprövat att framgångsrikt helt på virtuell basis introducera de frivilliga.
CEV seminariet gav mig många nya kontakter, men också tankar kring frivilligarbete och hur det kunde ordnas. Modeller från övriga Europa kan ge inspiration, utvecklingsidéer och kanske nya frivilliguppdrag till våra trakter, t.ex. ”virtuell volontär 1h/vecka” eller ”digitala relationer” för vänpar eller inom volontärledningen. Kanske finns det intresse, för att pröva på någonting nytt.
Text: Irene Bäckman
Hon arbetar som frivilligkoordinator på SAMS – samarbetsförbundet kring funktionshinder r.f. www.samsnet.fi