I denna blogg begrundar vi erfarenheter från frivilligverksamhetens ledarskap samt utvecklar nya modeller för det.
I samband med firandet av det 100-åriga Finland har mången stannat upp för att begrunda vad man i Finland uppskattar och vad man är tacksam för. Finland är i mycket en exemplarisk stat och utomlands känt som en föregångare t.ex. vad gäller sitt skolsystem och den allmänna hälsovården, för att inte tala om naturskönheten. Som ett mindre smickrande drag kan man å andra sidan anse vanor som har med finländarnas sociala umgänge att göra, något som för oss själva är väldigt naturligt.
I artikeln Uusi kirja: Tämän takia suomalaisia pidetään maailmalla tyhminä (fri övers. Därför anses finländare dumma av omvärlden) publicerad år 2014, har man intervjuat Marjut Nieminen, undervisare och fackboksförfattare. På begäran av Ilta-Sanomat listade Nieminen fem orsaker varför man ofta förundrar sig över finländares beteende. I egenskap av koordinator för frivilligverksamhet ser jag även goda sidor i dessa drag, speciellt då, såsom vi, agerar som kamrater för ungdomar i behov av hjälp. Ja, varför det?
1. Att stå ut med tystnad
Flera av de ungdomar som deltar i vår verksamhet uppskattar att någon är intresserad av dem och är villig att vara närvarande. Man behöver inte alltid ord och inte finns de heller alltid, det relevanta är ju att tystna och lyssna vad den unga har på hjärtat. Mången ung saknar också sällskap till aktiviteter, såsom att besöka konserter eller gå på bio. I båda fallen är ju tystnad i och för sig en självklarhet.
2. Jämlikhet
För att bli frivillig i vår verksamhet räcker människans vanliga kunskap och färdigheter. Till exempel arbetslösa, hemmamammor, studerande likväl som personer i ledningen för stora företag har fungerat som frivilliga. För få unga har titel eller annan livssituation någon betydelse om bara kemin sinsemellan fungerar. Flera frivilliga har likväl upplevt det som berikande att få en inblick i en ung persons liv med helt olika premisser samt att lära det tänkesättet och förstå den världen.
3. Rak och koncis kommunikation
Många unga har påvisat en beundransvärd ärlighet då de berättar åt frivilliga om sin egen livssituation och sitt behov av stöd utan att slingra sig eller försköna det. Mellan de unga och de frivilliga har uppstått förtroliga relationer så att man har kunnat tala om även de besvärligaste sakerna med rätta namn. En rak kommunicering har förhindrat förekomsten av feltolkningar.
4. Anspråkslöshet
Man kan se anspråkslösheten i vår verksamhet t.ex. i att tid ordnas för den egna unga: flera frivilliga har vid förfrågan berättat att det ganska lätt ordnar sig att träffa den egna unga en par gånger i månaden, även om det antagligen för flertalet i verkligheten kräver omställningar i det egna livets göranden. Enligt temat för frivillighet får de frivilliga ingen betalning, men de upplever att tacket från de unga och verksamhetens betydelse förmedlas på särskilt sätt.
5. Uttryckslös effektivitet
När tankearbetet av att gå med i frivilligverksamhet har mognat tillräckligt har man uppfattat anmälningströskeln till vår verksamhet som låg. Flera gläder sig också då deltagagandet i den verkliga aktiviteten inte har krävt lång tid.
I de flesta fall har såväl de frivilliga som de unga förbundit sig att regelbundet träffa den andra parten, även om de också förstår att det kan kräva en lugn och tålmodig inställning till att bekanta sig med varandra.
Jag påstår inte att inte förutnämnda finländska egenskaper även skulle orsaka tidshinder och besvär på frivilligverksamhetens fält. Eftersom vi finländare dessutom anses benägna till melankoli och pessimism, så är det inte bra att nångång se saker också i ett positivt perspektiv? Fastän bara för att slå sönder stereotypier.
Riikka Neuvonen, koordinator för frivilligverksamhet.
Skribenten studerar som bäst ledarskap i frivilligverksamhet vid den öppna yrkeshögskolan Humak (fritt övers. Humanistiska yrkeshögskolan).