Man hör ofta sägas att världen har blivit kall och människorna själviska. Var och en tänker bara på sitt eget bästa. Vi lever i en individualistisk värld, där alla alltid har bråttom. Jag förföll själv också till detta pessimistiska tänkande rätt ofta före mitt nuvarande jobb.
Jag började mitt arbete som regional koordinator för frivilligverksamhet för ca. ett år sedan och har därmed funnit en helt ny värld. Jag är stolt över att få arbeta med en så viktig sak som att utveckla frivilligverksamheten. Jag koordinerar ett vitt utbrett nätverk av frivilligverksamhet i Päijänne-Tavastland och har i och med det fått se verkligt olika former av frivilligverksamhet.
Före det här jobbet hade jag en mycket begränsad uppfattning om frivilligverksamhetens möjligheter, men nu har mina ögon öppnats. Min egen erfarenhet av att vara frivillig finns inom FRK:s vänverksamhet, en sorgeförenings kamratstödsverksamhet och styrelsearbete. Jag har inte tidigare fattat hur många människor som har förbundit sig till frivilligverksamhet och hur mången verksamhetsform som är beroende av frivilliga. Det finns många klubbar, evenemang, utflykter och jippon som inte skulle förverkligas utan en stor skara volontärer. För att inte tala om rekreations-, utegångs- och samtalshjälp för ålderstigna. Man kunde fortsätta listan i oändlighet. När jag nu har sett helheten av frivilligverksamhet i ett vidare perspektiv, har det gett en större känsla av betydelse också till min egen roll som frivillig. Det bästa med det här arbetet är ändå att träffa de människor som ger av sin tid för det allmännas bästa och vill ta hand om andra. Jag vill vara med och utveckla olika former av frivilligverksamhet så att så många som möjligt skulle finna sin väg till denna givande syssla.
Under den internationella dagen för de frivilliga, den 5.12., arrangerade nätverket för frivilligverksamheten i Päijänne-Tavastland en tillställning som ett tack till de frivilliga. Inalles 100 frivilliga från 20 olika instanser deltog i festen. Det var verkligen imponerande att på festen gå igenom alla de målgrupper som man med dessa människor kan hjälpa. Var och en som närvarade vid festen fattade säkert vilket värdefullt arbete det är för det allmänna bästa. De frivilliga var verkligen värda sin fest.
Frivillighetsverksamheten har återställt min tro på det goda i människan. Det finns fortfarande människor som osjälviskt, av hela sitt hjärta vill hjälpa andra. Det är emellertid inte ett egenvärde. Man skall komma ihåg att uppskatta och tacka dem.
Kirsi Hyväri
Skribenten studerade ledarskap i frivilligverksamhet vid den öppna yrkeshögskolan Humak (fritt övers. Humanistiska yrkeshögskolan) hösten 2017.