”Jag skulle vilja hjälpa, men vet inte riktigt hur.”
”Jag har redan länge tänkt att man kunde göra något gott.”
Jag har hört liknande sägas av människor i min närmaste krets många gånger. Människor skulle vara beredda att hjälpa, men vet inte alltid hur man skall börja. En sjättedel av finländarna har inte heller enligt undersökningar deltagit i frivilligverksamhet eftersom de inte kommit att tänka på saken. Samtidigt skulle också hälften av de finländare som inte tidigare deltagit i frivilligverksamhet komma med ifall de skulle bli tillfrågade. En enorm potential frivilliga som väntar att någon skulle be dem med. Om det finns så många av dem, varför lider föreningar ändå ibland av att det inte finns frivilliga?
Det kan hända att man inte har kommunicerat tillräckligt tydligt om arbeten för frivilliga. Även om det kommuniceras, så verkar det inte nå de rätta människorna. Det kan vara att behoven inte möts. En del kan också tänka att man skall förbinda sig för en lång tid och kommer därför inte med. Det finns många möjligheter för frivilligverksamhet och ibland kan det vara svårt att hitta något som passar för en själv. Det finns säkert många orsaker. Man kunde lätt inverka på en del av dessa med små ändringar.
Jag tycker att en av de viktigaste sakerna är hur och till vem man kommunicerar. Berätta lockande om vad för slags frivilligverksamhet finns till buds och vilken betydelse verksamheten har. Människan behöver en klar vision över vad man ansluter sig till. Det vore bra att redan ha i beskedet. I bästa fall kan den frivilliga, om hen vill, möjligen påverka hur man bäst når visionen. Tala också direkt till människor och be dem med. Då man uttrycker sig tydligt, kan personen bättre välja sin plats för frivilligarbete.
Det är också viktigt att den frivilliga får använda sitt eget kunnande. Att man får göra vad man kan och samtidigt hjälpa andra, då vinner alla. Det vore viktigt att för frivilliga möjliggöra erfarenhet av att lyckas och lära sig nytt. Det är en viktig lön för gjort arbete.
Godkänn på riktigt också det att människor mera sällan förbinder sig till en verksamhet för resten av sitt liv eller ens för ett par år. Reagera på det. Skapa sådana uppdrag som är en engångsföreteelse och låt den frivilliga finna dem även själv om hen så önskar. Kom också ihåg de nya sätten att hjälpa, man kan göra gott också hemifrån. Till exempel med att dela Facebook-publiceringar eller med att skriva en blogg om något viktigt. Redan en liten insats är viktig. Någon kommer för en stund och håller i handen, bakar en plåt bullar, det räcker länge till glädje för mången. Eller att hålla en sagostund. Redan från en gång kan det bli ett varmt minne för den frivilliga. Och ifall minnet värmer kan det sporra en att göra det också en annan gång.
Emmi Hela
Skribenten har studerat ledarskap för frivilligverksamhet i den öppna yrkeshögskolan vid Humak (fritt övers. Humanistiska yrkeshögskolan) läsåret 2017–2018.