Tankar från en medlem av Riksdagens stödgrupp för frivilligverksamhet
Nästan alla av oss är frivilliga. Föreningar håller igång hobbyverksamhet, mötesplatser, t.o.m. simstränder och utflyktsrutter. Föreningar är närvarande i vars och ens liv. De rör på oss både till kropp och själ. Frivilligverksamhet gör bevisligen gott för både samhället och dess utförare, och är därför värd att stödas och främjas med allmänna medel.
Idag motsvarar inte lagstiftningen och praxisen som gäller frivilligverksamhet de behov som föreningsaktiva på gräsrotsnivå har. Enligt erfarenheter från flera föreningar är ansökning och rapportering om finansiering besvärliga. De utgiftskompensationer och tack till frivilliga som utbetalas ökar på byråkratin för både föreningen och ibland också för den frivilliga själv. Praxis för skyldigheten till mervärdesskatt ser ut att bilda en djungel, där vägen är svår att hitta.
Det finns verkligen plats för att underlätta och klargöra praxis i att söka stöd och också inom annan reglering. Den kommande regeringen bör påbörja samarbetet med föreningarna. Man skall få finansiering också för behövlig basverksamhet utan att vara tvungen att omformulera det till ett utvecklingsprojekt. Man måste försäkra en fortsättning på föreningarnas finansiering, även om tipsmedlen i framtiden skulle minska.
Man kan också göra mycket till godo för föreningar i kommuner och landskap. Några bra sätt är förmånliga utrymmen, ekonomiskt stöd och skolning för frivilliga. Ett exempel på ett fungerande samarbete mellan föreningar och kommuner är JANE, delegationen för organisationsärenden, i Norra Karelen, där man uppnått utmärkta resultat. Även i eventuella nya landskap bör man försäkra sig om att föreningarna tas med också i deras verksamhet.
Frivilligverksamhet förstärker delaktighet och förtroendet för samhället. Varje människa borde ha en möjlighet att komma med. Ifall man inte kan stoppa aktiveringsmodellen för arbetslösa, så borde frivilligverksamhet godkännas som ett kriterium för den aktiviteten.
Föreningar har också mycket kunnande och en viktig roll i förverkligandet av beslut. Detta kan man inte alltid dra nytta av vid beslutsfattandet. Att ta med föreningar i beslutsfattandet bättre än nu, skulle gynna både kvaliteten på besluten och människors välbefinnande. Man borde också se till att regionerna hörs vid riksomfattande föreningars egna beslut.
Utmaningarna i den representativa demokratin, de nya formerna för medborgarverksamhet samt de nya kanalerna för deltagar- och opinionsmöjligheter ger oss en orsak att uppdatera den demokratipolitiska redogörelsen till 2020-talet. I min blogg föreslår jag en lista på sex punkter om hur man skall lyfta fram förbättrandet av medborgarföreningars verksamhetsmöjligheter till ett mål för följande regering.
Text: Krista Mikkonen, riksdagsledamot och ordförande för De Grönas riksdagsgrupp samt medlem i stödgruppen för frivilligverksamhet.