På De Frivilligas Dag skrev jag på min Facebook-vägg ett sammandrag över mina egna frivilliguppdrag under det gångna året. Projektchefen och frivilligverksamhetens utvecklingsveteran Annmari Salmela kommenterade till det att ”du lever som du lär” – det kändes bra.
Medborgararenan rf blev bekant för mig redan under början av dess verksamhet. Jag har suttit i Medborgararenans styrelse i två skeden. Jag fick delta i möten som en del av mitt arbete, vilket också hade med utvecklingen av frivillig- och kamratstöd att göra. Också då var Medborgararenan en viktig samarbetspartner.
Min egen arbetshistoria har naturligtvis påverkat mitt sätt att fungera som frivillig: jag känner till mina rättigheter. Jag vet också att det framförallt förväntas att hålla löften av den frivilliga. Det här betyder för mig att jag inte gör mycket grejer som kräver förbindelse, eftersom min nuvarande livssituation inte tillåter det. Tack vare styrelsearbetet och mitt tidigare arbete vet jag hur man söker sig till frivilliguppdrag – det är inte heller en självklarhet. Tillgängligheten kräver fortfarande förbättring.
Jag har redan i år fungerat som ledare för kamratgruppen ”Skilsmässa i en barnfamilj” vid Förbundet för mödra- och skyddshem i Mellersta Finland. Man kan i god tid välja sig en lämplig tidpunkt för det här uppdraget då händelsen inträffar månatligen, alltid på samma veckodag. I den här föreningen koordineras verksamheten effektivt och man tar väl hand om oss frivilliga.
Mest tidskrävande är mitt frivilligarbete som sekreterare vid Jämsänlaakso Settlement rf. Föreningen är nyss grundad och har ingen avlönad personal. Jag tycker ändå att föreningens idé är bra och känner väl settlementrörelsens historia på grund av mitt tidigare jobb. Bakgrundssamfundets värden motsvarar mina och jag hoppas att den här föreningens verksamhet ännu någon gång har en inverkan på jämsäbornas välbefinnande.
Mina andra frivilliguppdrag har varit enstaka och engångsföreteelser. Jag har skrivit tidningsartiklar, talat på föreningars sammankomster eller lett grupper. Det kan hända att jag, då jag går i pension, vill leda några tidsbegränsade kamratgrupper eftersom gruppdynamiken är så fascinerande.
Psykoterapeuten Maaret Kallio skrev i sin blogg 2.1.2020 om årets viktigaste fråga. Tankarna lämpar sig utmärkt för frivilligarbetet, även om hon inte nämnde det. ”Upplevelsen av att vara betydelsefull uppkommer i de stunder, då vi kan vara till nytta, känna samhörighet och vara en del av en större helhet.” Det är bra att hitta en balans mellan själviskhet och osjälviskhet. Lycka får man från upplevelser att vara betydelsefull och detta kan frivilligverksamhet som bäst erbjuda. Var kunde du vara till nytta för andra?
Text: Anne Laimio
Översättning: Ann Jokinen