TuttaVa (från finskans Tuttu Vapaaehtoinen, dvs. Bekant Frivillig)
Det var en frisk, solig och kall dag då jag styrde mot busshållplatsen med näsan röd av kölden och en trevlig spänning i magbottnen. Jag hade äran att få börja som ”tuttaVa” åt en modig asylsökar-kvinna och var på väg till min blivande vän för första gången. Det är inte alltid så lätt att färdas med allmänna fordon i en främmande stad, så första gången hämtade jag min vän från hennes logi och vi begav oss tillsammans till vår destination. Vi hade för avsikt att tillsammans verka som frivilliga vid ”Vuolteen Tyttöjen Talo” (ung. Flickornas Hus i Vuolle) ca. fem gånger, varefter min vän förhoppningsvis har mod att självständigt gå med i frivilligverksamheten
Ingendera av oss gillar hård kyla och vi frös tillsammans i väntan på bussen. Solen värmde inte ännu, fastän vi förhoppningsfullt försökte välja hållplatsens soligaste plats. Finlands vinter är emellanåt kall, men så vacker, tänkte vi.
”TuttaVa-verksamheten är understödd frivilligverksamhet, vars utgångspunkt är tanken på frivilligverksamhet som en medborgarrätt.”
Var och en borde ha en möjlighet att delta i frivilligverksamhet som känns betydelsefull för en själv, att påverka vad man vill och att delta i utvecklingen av sitt eget samfund, oberoende av livssituation, hälsotillstånd eller t.ex. språkkunskap. Som deltagare i TuttaVa möjliggör jag medverkan i frivilligverksamhet för dem som, av orsak eller annan, inte ensamma vågar gå med i verksamheten. Samtidigt möter jag en ny intressant människa och lär saker från hennes kultur, får nya saker till mitt liv och som viktigast, får göra något tillsammans.
Då vi kom till staden, påbörjade vi frivilligverksamheten vid Uleåborgs ”Tyttöjen Talo” (fritt övers. Flickornas Hus) med att planera vad vi skall börja göra. Även om vi inte hade ett gemensamt talspråk, fann jag snart, med användning av enkel engelska och finska, min väns intresse och kunnande att göra mat och baka. Hon visade från sin telefon ivrigt bilder och videon av sitt hemlands traditionella maträtter, vilka hon varje vecka tillreder för sin familj. Speciellt barnen älskar sin mors delikata rätter.
Vi fick höra att det i Flickornas hus behövs matlagnings- och bakningshjälp till flera evenemang och eftermiddagsgrupper.
Där var det, vår gemensamma frivilligverksamhet, vi skulle göra mat och baka för flickor och kvinnor – trevligt.
Text och bild: Minna Lassila, praktikant, Vapaaehtoistoiminnan verkosto VARES, Vuolle Setlementti ry (fritt övers. Frivillighetsverksamhetens nätverk, VARES, Vuolle Settlement)