Man har kunnat märka en förändring i frivilligverksamhetens åldersstruktur. Medelåldern på de frivilliga stiger och mängden av unga inom frivilligverksamheten minskar. Det diskuteras varför de unga inte är intresserade och varför de inte vill komma med i frivilligverksamheten. Är det verkligen fråga om enbart de ungas inaktivitet eller är det möjligt att Finlands medborgarorganisationer inte vidsträckt erbjuder engagerande verksamhet med låg tröskel för de unga?
Den nationella ungdoms- och intresseorganisationen Finlands Ungdomssamarbete – Allianssi rf. har 125 nationella organisationer för ungdoms- eller pedagogikverksamhet. De flesta av dessa fungerar på frivilligbasis och med i verksamheten finns otaliga unga. Själv jobbar jag i en aktiv ungdomsrörelse där ungdomar frivilligt ordnar verksamhet för andra unga. De har otroligt mycket idéer, energi och kunskap att medverka i frivilligverksamheten. I den här verksamheten har de ungas medverkan ett egenvärde och den vitt utbredda diskussionen om ungas passivitet framkommer inte.
Ifall det att unga helt enkelt inte är intresserade, inte är orsaken, så vad kan vi göra? Enligt min mening är diskussionen om bristen av unga på frivilligfältet förvanskad. I stället för att blicka på de unga och fundera på deras bristande intresse vore det kanske skäl att se sig i spegeln och tänka efter vad vi själva har gjort för att ungdomar skulle känna sig välkomna i verksamheten.
Unga finländare har samhällelig vetskap och kunskap som hör till världens bästa för att gå med i medborgarorganisationer (ICCS 2016). Har de blivit erbjudna möjligheten att komma med? Vad har din organisation gjort för att främja det att också ungdomar känner sig välkomna i verksamheten? Har man på riktigt bett ungdomar med?
Det finns otaliga mängder av litteratur och praktiska vinkar om att få unga att delta (bl.a. Nuorten osallistuminen järjestöissä 2017 ung. “Ungdomars deltagande i organisationer”), så det är lätt att komma igång med att utveckla verksamheten i den egna verksamheten. Få saker händer utan att göra något, inte hittar unga heller till medborgarorganisationer som inte aktivt har strävat till att nå dem.
Så jag hoppas att i framtiden, i diskussioner om den ändrande åldersstrukturen, uppmärksamheten riktas på den egna verksamheten och att man funderar hur den kan göras mera tillgänglig för ungdomar. Världen förändras snabbt – och dessa ändringstrender avspeglas också i medborgarverksamheten. För att medborgarverksamheten verkligen i framtiden skall kunna vara öppen för alla åldersgrupper är det också viktigt att bedöma sin egen verksamhets egentliga engagering och snabbt reagera på förändringar. Ungdomar är inte ovilliga att komma med i frivilligverksamhet. Alla har bara inte erbjudits den möjligheten.
Maiju Tuomainen
Skribenten har studerat ledarskap för frivilligverksamhet i den öppna yrkeshögskolan vid Humak (fritt övers. Humanistiska yrkeshögskolan) läsåret 2017 – 2018.
Läs mera: Jouko Mehtäläinen, Mikko Niilo-Rämä, Virva Nissinen: Nuorten yhteiskunnalliset tiedot, osallistuminen ja asenteet. Kansainvälisen ICCS 2016 -tutkimuksen päätulokset. Koulutuksen tutkimuslaitos 2017. 93 s. Valtion nuorisoneuvosto ja Allianssi: Nuorten osallistuminen järjestöissä, 2017: https://tietoanuorista.fi/nuorten-osallistuminen-jarjestoissa/