Hoppa till innehåll

Jag klarar det också, jag kan!

I ”Frivillighet är super” -bloggserien publiceras texter om frivillighet av dem som studerar ledarskap för frivilligverksamhet vid den öppna yrkeshögskolan Humak (fritt övers. Humanistiska yrkeshögskolan).

Jag går på en kurs om frivilligverksamhet och har i och med det mera börjat fundera på frivilligverksamhet, och om jag kunde delta i sånt. Så varför funderar jag om jag kan?

”Mojn, jag är Ronja, jag är CP-skadad”

Min andra sida är fysiskt svagare. Det påverkar mitt liv till exempel vad och hur jag kan bära och lyfta saker och grejer. Dessutom har jag problem med att gestalta saker och därför behöver jag stöd av medhjälpare.

Fördomar

En CP-skadad är ofta rörelsehindrad (t.ex. rullstol) och har ofta som sällskap en medhjälpare. För mej och många andra är det vardag att man antar att jag inte självständigt kan göra nånting överhuvudtaget, och man talar till min medhjälpare. Det är ren så alldagligt att jag inte själv orkar fästa uppmärksamhet vid det eller ens märker att så händer. I till exempel ämbetsverk, vid läkarbesök eller under skolans arbetspraktik frågas det medhjälparen och inte mej.

Det är helt ok om läkaren eller motsvarande emellanåt kollar och frågar min medhjälpare, speciellt om jag själv inte kan förklara eller svara eller om man frågar om en åsikt eller iakttagelse, men man borde anta att det är JAG som skall svara och berätta om mig själv.

För att jag har beslutit att jag inte låter andras fördomar begränsa mej.

Jag och frivilligverksamheten

Jag vill hjälpa andra och på det viset få dem att känna sig bra.

Frivilligverksamhet skulle kunna vara ett bra sätt att förverkliga den här sidan av mig. Jag tror att jag också skulle få nya erfarenheter av frivilligverksamhet och gör nånting gott/nyttigt i trevligt sällskap. Dessutom har jag hört om olika frivilligarbeten av kompisar och därför blivit intresserad.

Frivilligverksamhet på festivaler

Jag är en stor vän av musik och att lyssna på musik är en stor del av mitt liv. Jag är en passionerad besökare av uppträdanden och på somrarna åker jag runt till en mängd festivaler.

Därför tänkte jag att frivilligverksamhet som skulle passa mej skulle vara talkojobb på festivaler. Jag skulle inte på en festival kunna göra några bygg- eller rivningsarbeten, men jag skulle kunna städa upp på området eller vara vid infodisken och vägleda människor. Som bonus till den goda känslan av att hjälpa så skulle jag få höra på och njuta av bra musik.

Jag vill bara få sagt att alla har en rätt att göra allt möjligt, om du sen har begränsningar eller inte. Jag klarar det, du klarar det också, vi kan! 

Text: Ronja Huhtanen

Skribenten studerar ledarskap för frivilligverksamhet vid den öppna yrkeshögskolan Humak (fritt övers. Humanistiska yrkeshögskolan).

Översättning: Ann Jokinen

Dela på sociala medier:
Tillbaka till början av sidan